Sjuka vårdvalsmodeller och ett hälsosamt hälsoval

Våra partikollegor i Stockholms läns landsting har författat en rapport om utfallet av Vårdval Stockholm. Resultaten är exakt de väntade med stora förluster för vårdcentraler i socialt utsatta bostadsområden med decimerade personalstyrkor som följd. Den personal som mestadels får gå är sjuksköterskor, undersköterskot, arbetsterapeuter mm vilket också är en följd av modellens konstruktion. Rapporten kan hämtas hem här.

Ändå lär Skåne fortsätta med sin valfrihetsmodell, här kallad Hälsoval Skåne. Och det vore faktiskt konstigt annars. Det är i stunder som denna som jag är glad att vi bytte namn på det som skulle ha hetat "Vårdval Skåne". Den skånska modellen skiljer sig nämligen avsevärt från den stockholmska i flera avseenden.

1. Stockholmsmodellen är egentligen inte någon vårdvalsmodell, eller kundvalsmodell om man så vill. Så mycket som 44% av vårdcentralernas ersättning ges utifrån hur många läkarbesök man producerar. Det uppmanar till ett alldeles särskilt beteende inom primärvården, nämligen att allt koncentreras till läkaren och dennes patientkontakter. Patienter som tidigare kunde förnya ett recept via telefon måste nu ta sig till vårdcentralen för att träffa sin läkare. De som egentligen hade klarat sig utmärkt med ett besök hos en sjuksköterska tvingas in till läkaren eftersom ett sköterskebesök inte ger några pengar. För skattebetalaren innebär detta dyrare vård och för patienten innebär det sämre vård. I den skånska modellen ligger hela ersättningen kopplad till var patienten väljer att lista sig. Det utgår ingen besöksersättning alls, innebärande att ingen särskild yrkesgrupp pekas ut som mer angelägen än någon annan. Det är teamarbete med patienten i centrum som ska premieras.

2. Stockholmsmodellen viktar sin listningsersättning endast efter ålder. I Skåne viktas ersättningen efter ålder, sjuklighet och socioekonomiska faktorer, vilket innebär att vårdcentralerna får mer pengar för multisjuka patienter och i utsatta områden får vårdcentralerna mer pengar för att möta den större vårdtyngd som finns där. Om detta inte finns blir effekten just den som vi nu ser i Stockholm, att vårdcentraler riskerar att gå i konkurs just i de områden där de behövs som mest.

3. Den skånska modellen som inte "räknar pinnar" ger också ett tredje viktigt incitament. Det är inte när patienterna blir sjuka och kommer till vårdcentralen som enheten får intäkter. I den skånska modellen är det istället då det uppstår kostnader. Den skånska modellen är därför, liksom för övrigt den halländska, inriktad på att patienter ska hållas friska och vårdas på lägsta möjliga nivå, till gagn för både finansiär och brukare. Detta skapar naturligtvis nya drivkrafter att arbeta förebyggande och hälsofrämjande, något som primärvården redan idag borde göra i betydligt större utsträckning.

4. I Stockholm har man haft fri etableringsrätt för privata vårdgivare redan från starten, vilket gör att de flesta etableringarna hamnar i välbärgade områden där överkonsumtionen av vård är stor och patienterna enklare att ha att göra med. I Skåne finns en överenskommelse om att politiken ska styra nyetableringar så att resurserna kan fördelas efter de behov som finns och utifrån att alla ska ha tillgång till en vårdenhet i någorlunda geografisk närhet.

En granskning av de båda modellerna faller ut till att det egentligen är mer som skiljer sig än som är lika. Jag är därför inte alls lika orolig för skåningarnas primärvård som för stockhomarnas. Jag är dock orolig för att det kommer att saknas pengar i Skåne och jag oroar mig för vad som händer när riksdagen lagstiftar om fri etableringsrätt. Men i grund och botten är den modell som skapats genom breda diskussioner, fantastiska tjänstemän och en bred överenskommelse över blockgränserna en ganska hälsosam sådan. Vårdval Stockholm visar dock tydliga symptom på allvarlig sjukdom.

/DH

Post fullmäktigeTwitter

Då har jag genomlevt mitt första Twittrade regionfullmäktigemöte. Det var faktiskt riktigt roligt och jag fick en hel del att fundera på. Funderingarna har dels handlat om praktiska ting såsom hur svårt det kan vara att uttrycka sig på 140 tecken, att jag har svårt att citera folk ordagrant i realtid och att det inte behöver vara fusk att förbereda vissa saker innan.

Att följa ett politiskt möte och referera det är helt annorlunda mot det mitt vanliga mikrobloggandet. Dagligdags spänner inläggen mellan stickkommentarer ”rakt ut i luften” om vad jag gör eller känner just nu, tips på läsvärda artiklar och bloggar eller tips om att denna blogg är uppdaterad. Allt detta sker utan egentlig tidspress och hänsyn till andra aktörer.

Efter att under gårdagen prövat olika infallsvinklar kom jag fram till att nästa gång ska jag nog hålla mig till ”sportkommentatortekniken”. Tyvärr kan jag inte hålla mig till samma teknik som användes av Expressens utsända twittrare på presskonferensen där kulturutredningen presenterades. Hon kommenterade bara vad människorna runt henne gjorde, inte vad de sa. Det var hysteriskt roligt och helt underbart att följa. Hon lyckade verkligen måla en bild för mitt inre öga som jag fortfarande blir glad av att tänka på.
Men att kommentera en politisk debatt på det viset känns inte riktigt relevant. Framför allt så hade nog mina bänkgrannar fått fnatt av att hela tiden bli recenserade och kommenterade av mig.

Nej istället tror jag på sportkommentatortekniken. Korta sammandrag av vad som sägs av vem, och så får jag lägga in mina värderingar då jag tycker det är lämpligt. Det finns ju alltid en möjlighet att för den som är intresserad både se och lyssna själv på mötet och då kan det vara bättre med lite fördjupning från mig än bara rena referat.

Fusket jag tidigare nämnde handlar om att presentera spelarna i de olika lagen, typ en laguppställning. Det kan jag faktiskt ha förberett tidigare så att det bara kan klistras in vid behov. Det tog alldeles för mycket tid och uppmärksamhet att presentera folk när de hade något intressant att säga.
Där är jag tankemässigt kring de praktiska. Jag har tid att tänka om för nästa möte och det kan vara så att förutsättningarna är annorlunda då. Det kanske blir fler som twittrar från mötet vilket kan leda till mer metadebatt om debatten. Vad jag hittills hittat är vi inte alltför många Region Skåne-intresserade som mikrobloggar men med hänsyn till hur snabbt detta blivit populärt så kan det vara att merparten av ledamöterna har startat sin egen mikroblogg till nästa möte.
Och då får jag verkligen tänka om.

Detta inlägg blev av vinkeln PostTwitter, nästa är tänkt att bli ett WhyTwitter. Får se om och när tanke blir verklighet.
/Heidi LL

Kvitter med hjärtat till vänster från Region Skånes fullmäktigesammanträde

Inspirerad av kollegorna i riksdagen så måste jag bara ge mig i kast med att prova att mikroblogga från fullmäktiges sammanträde.

Får se om jag får till det bra eller om jag förlorar alla som följer mig på Twitter, får dåligt rykte i hela bloggosfären samt blir utskrattade av mina partikamrater.

Regionfullmäktiges sammanträde börjar kl 10.00 och håller på tills vi är klara med dagordningen. Om mitt kvittrande kan jag bara säga att jag börjar också klockan tio, sedan vet jag absolut ingenting mer.
Länk till min Twitterprofil: http://twitter.com/HeidiLaine
Regionfullmäktiges handlingar samt länk till strömmande video: http://www.skane.se/templates/Listing.aspx?id=45190

Om att avskaffa förstaklass på Öresundstågen

I höstas var jag tillsammans med några kollegor och praoade en dag på bland annat Öresundstågen, vilket var väldigt nyttigt och lärorikt. Visserligen är vi som var med vana tågresenärer, men att gå med tågvärdarna gav en helt ny dimension.

Trängseln på Öresundstågen är inte alls någon nyhet, men tidigare hade ingen av oss direkt funderat på vad trängseln betyder för tågvärdarna.
För det första blir biljettkontrollerna väldigt svåra att genomföra, ibland kan det vara fullständigt omöjligt. Och plankandet är vanligt! Frågan är egentligen hur mycket Skånetrafiken förlorar i missade trafikintäkter varje dag. Enligt tjänstemän där rör det sig om betydande summor. Tågvärdarna har dessutom svårt att ha uppsikt över vad som sker bland passagerarna trots att de har ansvar för säkerheten ombord.
Hot och våld är något som tillhör en tågvärds vardag. En av tjejerna som vi var med hade blivit illa slagen av en femtonåring. Den äldste plankare de haft var född -33. Denne plankare tyckte att danskarna var mycket trevligare än svenskarna när de utfärdade böter J.

En del saker kunde man skratta åt och tycka att det var lite roligt, men en sak som inte är rolig varken för pendlare eller tågvärdar är förstaklass platserna. På Öresundstågen finns nämligen förstaklassplatser som kostar något mer än de vanliga platserna men det enda som skiljer platserna är heltäckningsmatta på golvet och fejkskinnet på stolarna. Man har alltså ingen extra service, benutrymme eller ens platsgaranti. Vill man ha lugn och ro kan man sätta sig i ”tysta vagnen” där det alltid är lugnt och tyst. Men det är i princip aldrig fullsatt i förstaklass oavsett hur det ser ut i övriga vagnar. Folk står alltså som packade sillar medan det finns sittplatser. Man kan gå och sätta sig i förstaklass men då betala en extra avgift.
En av tågvärdarnas arbetsuppgifter är att ta ut denna extra avgift. Och det kunde ju fungerat om folk lugnt hade betalat. Men så är det inte. Passagerarna blir istället förbannade och skäller ut tågvärdarna för systemet och det är inte ovanligt att det uppstår hotfulla situationer.

Detta är alltså delar av bakgrunden till varför socialdemokraterna i Region Skåne genom Christine Axelsson och Henrik Fritzon i onsdags lämnade in en motion om att avskaffa förstaklass på Öresundstågen och istället konvertera dessa till vanliga sittplatser. Och det är roligt att det blev så mycket reaktioner på förslaget. Från de som regelbundet åker tåg har reaktionerna varit positiva. De negativa reaktionerna verkar framför allt komma från folk som inte åker tåg nere i Skåne särskilt frekvent. Vissa tycker att man ska hänga på fler tågset, men det går tyvärr inte. Maxlängden på tågen är redan uppnådd och antalet avgångar har redan utökats maximalt i rusningstid.
Men det ska bli roligt att se hur den styrande femklövern tar emot motionen.

/Heidi LL

(foto: Skånetrafiken)

Den bästa insändaren på länge!

Läst i Metro den 19 februari:

Att det finns folk som klottrar, slår sönder och förstör i SL-trafiken är något
som vi som jobbar där tvingas bevittna varje dag. Vi som kör bussarna och tågen,
vi som sitter i spärrarna, vi som städar för att ni ska kunna åka till jobbet,
dagis, skolor, träningen, nöjen.
Det senaste är att spela in det hela på video, ställa ut det och kalla det konst. Och delar av media och kultureliten nickar gillande. En stilla undran: Hur skulle ni känna det om någon kom upp och sprejade ner och slog sönder era arbetsplatser? Kulturredaktionerna? Tjänsterummen på Konstfack? Kulturhuset?
Jag kan tala om hur det känns: ni pissar på oss!
Yasmine Ferro, Botkyrka

Detta är en av de bästa insändare jag läst på länge. Att sabba ett tunnelbanetåg, filma det och kalla det för konst är enligt mitt förmenande ännu ett sätt att inte respektera de som arbetar inom kollektivtrafiken. Arbetsmiljön för busschaufförer, tågvärdar, städare på stationer och andra som arbetar med att få kollektivtrafiken att flyta är ofta dålig och rent av farlig. Den behöver inte försämras av ”konststudenters” ”examensarbetet”.
/Heidi LL

De tysta varslens tyrani

Varje person som mister sitt arbete och därigenom sin försörjning drabbas hårt, inte minst ekonomiskt. Förutom den ekonomiska biten finns där alltid en oro för att arbetslösheten ska bli långvarig och i värsta fall permanent.
Vi kan alla ta del av de varselsiffror som drabbar industrier och företag runt om i hela landet. Radio, TV, tidningar rapporterar om vad som sker. Även mitt eget parti har på sin hemsida ”Veckans siffra” över varsel som lagts. Siffrorna är hisnande.

Men vilka varsel är de som uppmärksammas? Jo, de inom industrin, traditionellt manligt dominerade yrken, tillsvidareanställningar.
De senaste två åren har omkring 850 personer fått sluta sina anställningar i Region Skåne. Mestadels har detta handlat om vikariat som inte förlängts, vakanser som inte tillsatts efter pensionsavgångar och annan så kallad ”naturlig avgång”.

Naturlig avgång. Är det ”naturligt” att inte i högre utsträckning uppmärksamma att framför allt kvinnor i offentlig sektor blir av med sina anställningar. Är det ”naturligt” att inte bli förbannad över att människor med svagare förankring på arbetsmarknaden nu blir av med sina redan osäkra möjligheter att försörja sig på sitt arbete? Är det naturligt att kvinnor som dragit sig fram på timanställningar och korta vikariat plötsligt inte längre ens får möjlighet att göra korta inhopp för att dryga ut a-kassan?

Fackförbundet Kommunal kallar dessa varsel som drabbar anställda i Sveriges välfärdssektor för ”de tysta varslen”. De tysta varslen drabbar de som redan är utsatta och försäkrar att deras sorti ut i arbetslösheten sker utan något störande buller eller brak. Region Skåne är numera ett typexempel på hur man spär på arbetslöshetssiffrorna i tysthet.

/Heidi LL

Socialdemokraternas reservation mot upphandling av ambulanssjukvården

RESERVATION
Socialdemokraterna
i Region Skåne
2009-02-05

§ 3.10 – Upphandling av ambulanssjukvård i Region Skåne

Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för egna yrkanden.

Socialdemokraterna vidhåller sin uppfattning att Region Skånes ambulanssjukvård bör drivas i egen regi. Den utredning som ligger till grund för beslutet att genomföra upphandling visade att det inte finns några kvalitetsvinster med en entreprenadutsättning, samt att den kostnadsbesparing som kunde genomföras krävde att regionens riktlinjer och rekommendationer på arbetstidsområdet frångås. Mer uttalat kan en entreprenör använda sig av dygnspass istället för regionens 14-timmarspass för personalen. Vi menar att dygnslånga arbetspass inom ambulanssjukvården kan innebära risker för såväl patienter som medtrafikanter. Därför ser vi inte att det finns några vinster med att genomföra en upphandling och den bör därför avbrytas.

Då vårdproduktionsberedningen beslutade att avstyrka vårt förstahandsyrkande yrkade vi i andra hand på förändringar i förfrågningsunderlaget. Vi anser att antalet distrikt per anbudsgivare skall vara max två, då även en entreprenör som innehar 3 av 4 distrikt får en alltför dominerande ställning. Vi saknar i förfrågningsunderlaget ett klargörande kring hur en eventuell entreprenör som vinner samtliga distrikt ska fråntas det/de sista distriktet/en. Vilket distrikt ska tillfalla annan entreprenör och av vilka skäl? Detta bör vara tydligt i förfrågningsunderlaget för att undvika framtida överklaganden. För att ytterligare förstärka ambitionen att ta in fler än en entreprenör i verksamheten anser vi att upphandlingen av respektive ambulansdistrikt bör genomföras med separata förfrågningsunderlag.

Vi vidhåller vidare att Region Skånes rekommendationer på arbetstidsområdet ska gälla även i entreprenadutsatt verksamhet, samt att kollektivavtal eller motsvarande villkor ska gälla för personal i den upphandlade verksamheten. Det är inte acceptabelt att en besparing sker på bekostnad av personalens arbetsmiljö och patienternas säkerhet.

KAMBER har i tidigare utredning redovisat kostnader och kvalitet för verksamheten i egen regi. Det bör uttryckas som skallkrav i underlaget att priset inte får överstiga dessa kostnader. Vi utgår även ifrån att de kvalitetskrav som är ställda inte understiger den nivå vi har idag.

Vi yrkade i första hand

Att upphandlingen avbryts och ambulanssjukvården drivs i egen regi

I andra hand

Att en anbudsgivare max kan tilldelas två (2) distrikt

Att upphandlingen av ambulansdistrikten genomförs som fyra separata upphandlingar

Att Region Skånes rekommendationer för personalens arbetstider ska gälla i verksamheten

Att samtliga anställda i verksamheten ska omfattas av kollektivavtal eller motsvarande villkor

Att det görs till ett skallkrav i upphandlingen att kostnaderna ej får överskrida KAMBERs beräkningar för verksamhetens kostnader i egen regi

Då våra yrkanden inte vann gehör reserverar vi oss.


För socialdemokraterna i regionstyrelsen
/Christine Axelsson

Varför blogg?

Varför bloggar man? Det kan man kanske fundera på. Jag tycker att tjusningen med bloggandet är komplexiteten och mångfalden av användningsområden Att vi från s-kansliet i Region Skåne bloggar är ett sätt att nå ut till medborgarna, ännu ett sätt att föra dialog och ett sätt att vitalisera synen på politiken. Bloggosfären kan ses som en arena för utbyte av tankar, idéer och åsikter, ett alternativ till så kallad gammelmedia osv. Bloggaren Jonas Morian för i ett av sina inlägg ett resonemang om att bloggare med hjärtat till vänster har ett ansvar att komma ut tydligare med sina budskap och att de diskussioner och reflektioner som finns på bloggar runt om i landet ska avspegla sig i den politiska debatten.
Han har en viss poäng i det han säger men jag anser att frågan om hur bloggar påverkar politiken är komplexare än så och jag vill gärna föra ett resonemang ur en annan synvinkel.

Den politiska diskussionen på bloggar är visserligen intressant men om jag ska vara uppriktig så kan man ta del av själva diskussionen i både gammelmedia och IRL via möten, i de politiska församlingarna eller i mötet mellan medborgare och politiker. Politiskt aktiva personer har flera arenor att nå ut med sitt budskap och direkta möjligheter att påverka samhället. Det politiska bloggandet blir mer som grädden på moset, ett komplement och ett sätt att vitalisera debatten.

Däremot ger bloggandet folk ett utrymme att ge uttryck för sina livserfarenheter, åsikter och synpunkter. På en blogg blir man inte avbruten, tystad, misstänkliggjord eller förlöjligad. På en blogg är den enskilda sin egen gatekeeper vilket demokratiserar tillgången till ett offentligt rum. Du kan som enskild skriva om det som berör dig just nu i din vardag, det som känns som viktigast just nu. Det kanske inte är skatten, kärnkraften eller FRAdebatten utan det faktum att du inte kan komma fram till din handläggare på Försäkringskassan, att du blivit otrevligt bemött av någon eller oroar dig för att barnen inte trivs i skolan. Bloggandet kanske är ett sätt att komma över en sorg.
Oavsett ämne ger den enskildes bloggande ofta en tydlig bild av hur denne upplever sin vardag och hur den politik som förs påverkar det dagliga livet för den enskilde. Och där tror jag att politiker har en hemläxa att göra. Ut och läs människors bloggar. Lägg er inte i, kom inte med svar eller löften. Var tysta, lyssna och lär. Ta del av andra människors erfarenheter och kunskaper om livet och lägg dessa kunskaper i er egen kunskapsreserv. Använd sedan dessa kunskaper för att fatta bättre politiska beslut. Jag ska i alla fall lägga en motion om att patienterna i Region Skåne ska ha tillgång till Internet när de ligger inne… behovet synliggjordes genom just en blogg.
Heidi LL