onsdagen den 24:e februari 2010

Borgerliga ordlekar?

Majoriteten i Region Skåne har beslutat att lägga ner två vårdcentraler i Malmö, Lindängens vårdcentral och Hindby vårdcentral. De framställer gärna detta som "utveckling" och en förbättring av "tillgängligheten". Mycket underlig logik.
Eller är det någon sorts borgerlig lek med ord? Att man säger en sak och menar något annat. Jag trodde att de främst lekte en liknande lek innan valet. Ni vet: Före valet ska man bygga en vårdcentral i Södra Sandby, efter valet bygger man inte, före valet ska man inte stänga nattakuten i Ängelholm och Hässleholm, efter valet bommar man igen...

Igår kväll hölls ett öppet möte rörande nedläggningen. En god beskrivning av mötet kan med fördel läsas på Röda Malmö. Rikard Larsson var vår representant där och vad han tycker om den så kallade "utvecklingen" har han bloggat om här.

/Heidi LL

måndagen den 22:e februari 2010

Fri etablering inte alena saliggörande


Fri etableringsrätt eller behovsstyrd etablering av vårdenheter är en ofta förekommande fråga mellan de borgerliga och socialdemokraterna Så länge det är det offentliga som ska betala för vården anser vi att det måste finnas inflytande för t ex Region Skåne om var och hur en vårdenhet eller annan vårdgivare etablerar sig. Fler mottagningar ökar tillgängligheten för patienterna men det är inte ok att alla etableringar av nya vårdenheter sker i sydväst medan nordöstra Skåne blir utan. Därför menar vi att det behövs en styrning av etableringarna som görs. Mer i detta ämne skriver Ystads riksdagskandidat Roger Jönsson på sin blogg.

/Heidi LL

onsdagen den 17:e februari 2010

60 miljoner i besparingskrav trots "goda tider"

60 miljoner kräver den borgerliga regionledningen att sjukhuset i Hässleholm ska spara. Detta trots att regionstyrelsens ordförande Jerker Swansten (M) säger att det går så fantastiskt bra ekonomiskt för Region Skåne. Vem tror man att man lurar? Mer om detta skriver Rikard Larsson här.

/Heidi LL

Pingad på intressant

Vore verkligheten inte så sorglig skulle jag skratta åt eländet


Socialdemokraterna i Region Skåne har tillsammans med fackförbundet Kommunal presenterat ett personalpolitiskt program. Inte oväntat kom det bittra kommentarer från personalberedningens ordförande Katarina Erlingsson (C). Kommentarerna hade kunnat vara riktigt roande om det inte varit för det faktum att de istället blottar en avgrundsdjup kunskapslucka om de anställdas villkor i Region Skåne.

Att försöka skrämma med skattechocksargumentet (som Rikard Larsson kommenterar här) blir pinsamt för Erlingsson. En trygg anställning med rätt till heltid och anständig lön blir en vinst både för den enskilde anställde och för samhället i stort. Som Skånes största arbetsgivare har vi både möjligheten och skyldigheten att hela tiden sträva efter att vara ett föredöme. Och att detta sker i dialog och samarbete med de facklig kan aldrig vara en nackdel.
Erlingssons och femklöverns dialog med de anställda har begränsat sig till engångsföreteelsen dialogkonferenser i början av mandatperioden vilket får stå för dem. Dialog, samarbete och respekt för de anställda och deras fackliga organisationer är enligt Socialdemokraterna i Region Skåne grundbulten för ett gott arbetsklimat hos en arbetsgivare som vågar och vill ta ansvar för en god personalpolitik.

Och att höger och vänster skiljer sig åt stort i respekten mot löntagarna och deras arbete är inget nytt. Det är en av de tydligaste ideologiska skillnaderna och Martin Moberg skriver läsvärt om detta ur ett nationellt perspektiv.

/Heidi LL

måndagen den 15:e februari 2010

Fackligpolitisk samverkan i praktiken

Idag presenterade Socialdemokraterna i Region Skåne och Kommunal Skåne ett gemensamt framtaget personalpolitiskt program. Hela programmet och kommentarer från de bägge huvudpersonerna hittar du HÄR. Programmet bygger på Kommunals modell för den så kallade Mönsterarbetsplatsen som lyfter fram viktiga frågor som rätten till heltid, trygga anställningar.

Socialdemokraterna representerades av Rikard Larsson och Kommunals talan fördes av Skåneordförande Gullbritt Adolfsson. Med var även Morgan Johansson som representerade partdistriktet.
Vi hade bjudit in pressen till sektionsexpeitionen på Kommunals sektion på Umas. Det kändes passande med tanke på all den turbulens de anställda där fått leva med under den gångna mandatperioden. Det har varit allt mellan sammanslagning mellan deras arbetsplats och Lunds Universitetssjukhus, ständigt växande efterfrågan på vård, gigantiska besparingskrav och nu senast beslutet att de anställda ska arbeta varannan helg på grund av den usla ekonomin. Som tur är har det sistnämnda beslutet tagits tillbaka, men allt som allt har det nog varit turbulent att vara anställd i Region Skåne.

Jag kan inte sluta förundra mig över hur snabbt allting går idag. Först är man på en presskonferens i Malmö och en stund senare, när man sitter i bilen hem hör man resultatet av det hela. Och sedan kan man lyssna på det noga igen när man kommer hem. Är det någon som minns hur det var att vänta en timme om man missade vad det egentligen sades på radionyheterna? Nu är det bara att klicka sig fram till hemsidan, läsa, titta på bilder och lyssna när det passar en själv. Fantastiskt när man tänker efter.

Mest irriterande idag är att de foton jag tog på presskonferensen blev fullständigt kassa. Hade nog satt skärpan fel eller så gick jag inte tillräckligt nära. Oavsett orsaken så blir det inga foton här på bloggen idag.

/Heidi LL

torsdagen den 11:e februari 2010

SD utvisade ur Region Skåne

Där ser man. Det permanenta uppehållstillståndet drogs visst in av regionstyrelsen på grund av att ansökande inte uppgivit korrekta uppgifter så nu är Åkesson hänvisad till turistvisa. Kan detta vara en början på att SD blir utvisade ur Region Skåne?
/Heidi LL

Det blev en hel del kommentarer runt i medierna kring detta. Kollegan Daniel funderar på om det vore ok om vi gav Mona praktikplats i regionen och pasérkort till Skånehuset

onsdagen den 10:e februari 2010

Ta ställning för sprutbyte


Att tillhandahålla rena sprutor till injektionsmissbrukare är inte helt okontroversiellt, det visar den nu pågående debatten i Stockholm. Bloggat i ämnet
I Malmö har sprutbyte funnits sedan 1987 och likadan verksamhet ska nu starta i Helsingborg vilket enligt många är välbehövligt och välkommet. Sprutbyte är en viktig kugge i vården av missbrukare.

För det första minskar spridningen av både HIV och hepatit men samtidigt kan vården etablera en kontakt med missbrukarna som i förlängningen kan göra det lättare att ta kontakt när man bestämmer sig för att försöka bli frisk från sitt missbruk.

Att personer drabbade av missbrukssjukdom har rätt till vård och omfattas av vårdgarantin på samma sätt som personer med andra sjukdomar ska vara en självklarhet. Därför känns det bra att ingen i Skåne ifrågasätter sprutbyte eller läkemedelsbehandling av opiatberoende. Men det behöver göras mer och därför har vi i vårt budgetförslag förbättrad missbruksvård som ett av våra prioriterade områden.

/Heidi LL

tisdagen den 9:e februari 2010

Den lomhörda majoriteten?


Uno Aldegren och Vänsterns Vilmer Andersen skriver idag en slutreplik i Sydsvenskan om den borgerliga majoritetens oförmåga till dialog. Femklövern brukar kalla sig för "den lyssnande majoriteten" men jag börjar allt mer undra om de inte är en smula lomhörda. Men det kanske är symptomatiskt för det blåa laget?

/Heidi LL


"Ta kritiken på allvar"
Vi håller med representanterna för den styrande Femklövern i Region Skåne (Aktuella frågor 28.1) om att diskussioner i sak är att föredra framför diskussioner i form.
Ofta är dock formerna en förutsättning för kvaliteten på sakdiskussionen. En förutsättning för att kunna diskutera sakfrågor är exempelvis att man pratar med varandra. Om sakdiskussionen skall bli meningsfull krävs därutöver att den viktiga informationen är tillgänglig för alla som deltar i diskussionen.

Det vanliga i Region Skåne är för närvarande att inget av ovanstående villkor är uppfyllt innan majoriteten har fattat sitt beslut. När beslut väl är fattat går det däremot utmärkt att komma till oppositionen och facket för att prata och informera.
Det är naturligtvis inte konstigt, med ett sådant ledarskap, att en del av diskussionerna kommer att handla just om formerna för beslutsfattandet.
När det gäller den information om bildandet av Skånes universitetssjukhus, Sus, som majoritetens gruppledare hävdar att Uno Aldegren fick ”i god tid” så kom informationen i form av ett halvfärdigt dokument på torsdagen, eller möjligen onsdagen, innan presskonferensen den 26 oktober 2009.

Samtidigt som dokumentet överlämnades informerades om att presskonferensen var planerad till måndagen. Någon diskussion i sak efterfrågades naturligtvis inte, beslutet var ju redan fattat, däremot gjordes det klart att det vore välkommet om vi på stående fot sade ja till sammanslagningen. Det gjorde vi inte, av lätt insedda skäl.
Femklövern kan rimligtvis inte mena att oppositionen brukar avstå från att diskutera sakfrågor. Vi har diskuterat sakfrågor under hela mandatperioden och avser att fortsätta göra det.

Exempelvis har våra båda partier gjort flera utspel om sammanslagningen av universitetssjukhuset där våra ståndpunkter i sakfrågan tydliggjorts. Likadant när det gäller Hälsostaden i Ängelholm. Diskussionerna om regionledningens ledarskap och syn på den demokratiska processen är dock inte enbart en fråga om formalia, utan även i allra högsta grad om förtroende och möjligheten till långsiktighet i de stora beslut som fattas.
I det avseendet är det försämrade politiska klimatet i Region Skåne väldigt olyckligt.
Att regionledningen brister i att informera om och förankra sina beslut är det för övrigt fler än oppositionen som drabbas av.

När Vårdförbundet nu säger upp samverkansavtalet med Region Skåne är det resultatet av precis det som vi kritiserade regionledningen för i vår första artikel, nämligen att man diskuterar med fack och opposition först efter det att man har bestämt sig, pressmeddelandena är skickade och besluten i princip redan är fattade.
Då blir diskussionerna bara ett spel för galleriet, något man inte gärna ägnar sig åt som oppositionspolitiker, och definitivt inte kan ägna sig åt som förhandlare för tusentals anställda i Region Skåne.

Om regionledningen anser sig kunna ta så lätt på oppositionens kritik av ett försämrat samtalsklimat i Region Skåne, så borde man åtminstone ta den fackliga kritiken på riktigt stort allvar. Lite självkritik i formfrågan vore på sin plats för majoriteten. Så kommer sakdiskussionerna också att bli intressantare.

UNO ALDEGREN
VILMER ANDERSEN

måndagen den 8:e februari 2010

Obegriplig borgerlighet


Idag har Region Skånes personalberedning haft sammanträde där Rikard Larsson är vice ordförande. Vårdförbundet har sagt upp sitt samverkansavtal med Region Skåne, SUS i Malmö brottas med att personalen tvingas arbeta varannan helg och det råder anställningstopp. Diskuterades något av detta?

Svar: nej. Istället beslutade majoriteten i sin vishet (?) att satsa 4.4 miljoner kronor på ett traineeprogram för unga akademiker. Varför känns det som om den borgerliga majoriteten ägnar sig åt att sila mygg men svälja kameler?



/Heidi LL

onsdagen den 3:e februari 2010

Hägglund välkomnas in i matchen


Vårt regionråd Ingrid Lennerwald sitter även med i Socialdemokraternas sjukvårdspolitiska grupp. Hon välkomnar tillsammans med gruppens ordförande Åsa Kullgren (S) socialminister Göran Hägglund in i matchen för att vi i den svenska sjukvården ska ha en god tillgänglighet:

Tillgängligheten en akut fråga
I Ekots lördagsintervju kunde vi 16 januari höra hur socialministern Göran Hägglund (KD) presenterade förslaget om en ”akutgaranti” inom vården. Det innebär att patienter inte ska behöva vistas mer än fyra timmar på en akutmottagning från inskrivning till utskrivning. Även om socialministern presenterade förslaget så som varande ”ett rent (KD)-förslag” vill vi gärna önska honom välkommen in i matchen.

Förslaget om en ny akutvårdsgaranti är en viktig del i det hälso- och sjukvårdspolitiska program som vi socialdemokrater offentliggjorde redan hösten 2008. Ytterligare ett år tidigare motionerade Socialdemokraterna i Region Skåne om en akutvårdsgaranti, men fick då avslag av Göran Hägglunds skånska partikamrater.Att den ytterst ansvarige för hälso- och sjukvårdspolitiken i Sverige nu har anammat idén om tillgänglighetsmål inom akutsjukvården känns oaktat detta som en stor framgång. På de stora akutmottagningarna i storstäderna har vi under lång tid kunnat se hur patienter tvingats vänta i upp till 8-10 timmar innan de ens fått träffa en läkare. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt och aktualiserar frågan om varför det nationella tillgänglighetsarbetet hittills endast inriktat sig på den planerade vården.
En nationell akutvårdsgaranti och ett fokuserat utvecklingsarbete inom akutsjukvården kan innebära stora förbättringar.

Viktiga lärdomar finns att hämta från England som sedan flera år har infört ett 4-timmarsmål i akutsjukvården som följs upp på nationell nivå. Akutmottagningen är ofta navet i hela hälso- och sjukvården. Från akutmottagningen läggs patienter in på övriga kliniker på sjukhuset, till akutmottagningen kommer människor ofta från primärvården, från den kommunala hemsjukvården eller med ambulans.

Akutmottagningen samverkar med både socialtjänst, psykiatri och polis. Att genomströmningen på akutmottagningen sker så smidigt och så fort som möjligt är därför viktigt både för patienterna och för alla de aktörer som är beroende av god samverkan med akutsjukvården. Viktiga åtgärder för bättre tillgänglighet inom akutsjukvården är exempelvis bättre och separerade patientflöden, minskade ledtider, bättre anpassade lokaler, samverkan mellan de stora akutsjukhusen, bättre uppföljningar av tillgänglighet och kvalitet, öppna regionala och nationella jämförelser av akutsjukvården, utbildning av fler akutläkare och fungerande samverkan med andra vårdnivåer.

Mycket av detta kan vi lösa lokalt och regionalt, men även för den nationella nivån och för socialdepartementet finns fler uppgifter än fastställandet av en formell tidsgräns. Det kan vara viktigt att hålla i åtanke.Vi är som sagt glada att socialministern nu börjat prata även om tillgängligheten och utvecklingen inom akutsjukvården.
Om han känner sig tveksam till övriga allianspartiers inställning i frågan kan han känna sig desto säkrare på den socialdemokratiska. Men skynda gärna på, Göran Hägglund. Patienterna väntar.

Åsa Kullgren (S)
Landstingsråd Södermanland och ordförande i (S) sjukvårdspolitiska programgrupp

Ingrid Lennerwald (S)
Regionråd i opposition, Region Skåne

Olydig personal? Om det vore så enkelt...

Jerker Swansteins uttalande om hembesöksverksamheten har inte passerat omärkt förbi. Vänsterpartiet kräver bevis eller att Swanstein tar tillbaka sitt uttalande. Rikard Larsson undrar på sin blogg om den borgerliga majoriteten har tänkt alls.

Men det viktigaste och allvarligaste ställningstagandet gör Rikard tillsammans med Ingrid Lennerwald idag i Sydsvenskan då de säger att gränsen är nådd och att avtalet med Carema borde sägas upp:

Säg upp avtalet med Carema
Vi håller i grunden med om behovet av en satsning på hembesöksverksamheten. Det har konstaterats många gånger att akutmottagningarna i Skåne skulle kunna avlastas med åtskilliga tusen besök varje år om det fanns bättre möjligheter för äldre att få viss akut vård i hemmet eller på det särskilda boendet.

Problemet är att privatiseringen av den akuta hembesöksverksamheten har inneburit raka motsatsen till detta. Istället för en bättre och mer lättillgänglig hembesöksverksamhet har vi fått en sämre fungerande, och för stora delar av Skåne oerhört svårtillgänglig, sådan.
Tidigare fanns det mellan sju och åtta beredskapslinjer inom primärvården och fyra prehospitala akutteam, vilka alla i olika omfattning utförde akuta läkarbesök i hemmen.
Idag kör Carema med två bilar dagtid och en bil nattetid som skall täcka hela Skånes geografi. Det säger sig självt att detta leder till en allvarlig kvalitetsförsämring.
Den massiva kritik som riktats mot verksamheten kan sammanfattas i långa inställelsetider, svårigheter att komma fram per telefon, samt en ovärdig hantering av döda patienter och deras anhöriga. Till detta skall läggas att man inte på långa vägar når upp till de antal besök man avtalat om.

Den mediala rapporteringen av kritiken, avvikelserna och människorna som kommit i kläm talar väl för sig själv och behöver inte upprepas här. Istället vill vi nu aktualisera behovet av faktiska åtgärder från regionens sida. Att upphandla denna verksamhet vid sidan av Hälsovalet är feltänkt från början. Naturligtvis måste hembesöksverksamheten vara en del i den verksamhet som bedrivs inom ramen för Hälsovalet på våra vårdcentraler. Den brist som det innebär att lägga det som en egen vårdnivå vid sidan om annan verksamhet vittnar också allt fler om.
Avtalet föreskriver att det skall utföras 18 400 hembesök per år. Carema utför cirka 7 000.
Avtalet föreskriver att 80 procent av hembesöken skall ske inom fyra timmar och övriga inom åtta timmar. I själva verket utförs 48 procent av besöken inom fyra timmar och hela 21 procent av besöken dröjer mer än åtta timmar.

Personal i den kommunala hälso- och sjukvården uttalar att det inte ens är lönt att ringa eftersom det ändå aldrig kommer någon bil. Istället tvingas man skicka patienterna till akutmottagningarna, vilket alltså står i direkt strid med intentionerna vid upphandlingen.
Vi ser i det läget inget annat alternativ än att säga upp avtalet och återinföra en decentraliserad modell för hembesöksverksamheten. De planerade hembesöken ligger redan idag på vårdcentralerna och att föra in även de akuta besöken i vårdcentralernas ansvar skulle både utradera en onödig gränsdragning i vården och skapa förutsättningar för bättre kontinuitet och bättre kvalitet i hembesöken.

Att den borgerliga majoriteten valde att lägga den akuta hembesöksverksamheten utanför Hälsoval Skåne och primärvården var ett misstag redan från början. Nu måste man idka självkritik och städa upp i den oreda man skapat. Många patienter behöver en välfungerande hembesöksverksamhet som en del av sjukvården. Det har man inte idag.

Ingrid Lennerwald (S)
Rikard Larsson (S)
regionråd i opposition

tisdagen den 2:e februari 2010

Grova anklagelser mot personalen i Region Skåne från Swanstein


I dagens tidningar (Kristianstadsbladet, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad) kan man läsa att regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein skuldbelägger regionens personal för att det privata vårdbolaget Carema inte kan fullfölja sitt uppdrag. Detta är oerhört grova och fullständigt oacceptabla anklagelser han kommer med. Det är den politiska majoriteten som bär ansvaret, inte personalen.

Och att sedan påstå att regionen inte skulle klara av att rigga en liknande organisation själv är rent trams. Fakta är att den borgerliga majoriteten kräver att Carema ska ersätta 7-8 jourlinjer från primärvården och fyra prehospitala akutläkarbilar.

Den borgerliga majoriteten hade så bråttom att landsätta sina hembesöksbilar att man varken tänkte efter före om vad man sysslade med eller gav varken Carema eller Region Skåne förutsättningar för att detta skulle bli något bra.

/Heidi LL

måndagen den 1:e februari 2010

Fjärde regionvalet

Peter J Olsson efterlyser i dagens Kvällsposten en tydligare regionpolitisk debatt i valet 2010.
Det skriver vi gärna under på. Mer debatt och mer dialog med skåningarna är viktiga ingredienser för att Region Skåne ska bli en tydlig demokratiskt arena för alla skåningar.

/Heid LL

Facken börjar tröttna på politiken

Medarbetarinflytande och samverkan med de fackliga organisationerna är något som den borgerliga femklövern inte prioriterar särskilt högt. Som paradexempel kan nämnas att deras 18 - punktsprogram för personalpolitiken varken diskuterats eller förhandlats med de fackliga organisationerna innan det presenterades för politiken som beslutsförslag. Nu har Vårdförbundet fått nog och sagt upp det samverkansavtal man har med Region Skåne. Enligt Rikard Larsson är detta varken förvånade eller oväntat.
/Heidi LL