Personligt om Palme

Skånes distriktsordförande Heléne Fritzon hade igår en personlig och fin artikel om Olof Palme i Kristianstadsbladet. Roligt är att den 4-åring som satt i Palmes knä idag är en engagerad och mycket kompetent ung kvinna som arbetar på vårt kansli.

Arvet efter Palme
Jag stod i tankar, klockan närmade sig midnatt och jag var ensam i mitt kök där jag förberedde en bjudning till nästa dag. Jag minns allting kristallklart. Rösten från radion som sa ”Sveriges statsminister är skjuten”. Jag tänkte först att det var en förfärlig radioteater som dramatiserar något så otänkbart. Jag förstod efter en stund att det var en nyhetssändning och att Olof Palme var skjuten och död. Det ofattbara hade hänt. I vårt fria, öppna och demokratiska Sverige hade nu landets statsminister skjutits på öppen gata. Sverige blev denna februarinatt så mycket kallare.

När jag gick med i SSU i mina tidiga tonår så var Olof Palme vår förebild. Vi som var unga då tyckte liksom att vi fick växa upp med Palme. Han påverkade så mycket med sin starka övertygelse om människors lika värde, sin starka vision om framtiden och sin inneboende tro på alla folks frihet. Jag var 19 år när jag första gången fick träffa Olof Palme. Det var valupptakt i Helsingborg och 10 000 socialdemokrater hade samlats nedanför Kärnan. Palme stod högst upp och höll ett engagerat och starkt tal. Han väckte starka känslor, han berörde människor. Vi var flera SSU:are som köade för att få växla några ord och få hans välkända autograf. Han var älskad som partiledare men också hatad av sina motståndare. Det var under denna tid som begreppet Palmehat myntades.

Palme blev brutalt mördad. Det är 25 år sedan. Han är död och borta sedan länge men hans idéer och visioner är lika levande nu som då. Kanske viktigare nu än någonsin när socialdemokratin behöver självförtroende igen för att fortsätta samhällsbygget och reformpolitiken.

Drygt ett år före hans död fick jag tillsammans med partivänner förmånen att träffa Palme när han besökte Kristianstad. Efter ett lysande tal på Sommarlust där han utvecklade sina tankar om demokratisk socialism väntade en gemensam måltid där jag såg fram emot att få en chans att tala med honom. Jag hade min lilla då 4-åriga dotter med mig och tänkte att hon kunde nog sitta hos mig. Men Olof frågade om hon ville sitta hos honom istället, vilket slutade med att hon lyftes över bordet för att sitta i hans knä. Denna middag talade han mer med min dotter än med mig. Sådan var han, ena stunden en framstående agitator i talarstolen, och i nästa stund en närvarande person som bland annat tog barn på stort allvar.

Palme var en uppskattad partiordförande och agitator men han var också en skicklig statsminister och stark reformpolitiker. Han var dessutom en sann internationalist. Jag är inte helt säker på att vi i Sverige egentligen har förstått hur stor Palme var ute i världen. För några år sedan var vi på resa i ett fattigt Addis Abeba. Varhelst vi kom och man förstod att vi kom från Sverige så mötte vi etiopier som utbrast - Åh ”Ålof Palme”. Hans minne lever fortfarande.

Varje gång som jag går Sveavägen fram och passerar minnesplattan vid korsningen Tunnelgatan tänker jag på Olof Palme, ibland undrar jag hur han skulle hanterat vår tids politiska utmaningar. Det händer fortfarande att jag saknar hans briljanta formuleringar.

Heléne Fritzon (S)