(S) ställningstaganden i Vårdproduktionsberedningen

Ibland räcker dagarna bara inte till och man hinner inte med allt som planerats, men bättre lite sent än aldrig. Här är resten av våra ställningstaganden i Vårdproduktionsberedningen den
1 september.

PA VPB Ärende 10 – Förändring till följd av införandet av valfrihetssystem inom mödrahälsovården

Vi socialdemokrater vill föra följande synpunkter till protokollet:
Den 1 september införs i Skåne en kundvalsmodell för mödrahälsovården. Vi Socialdemokrater är kritiska till de förändringar som genomförs av den borgerliga majoriteten. Vid upprepade tillfällen har vi, i både interpellationer och debattartiklar, kritiserat att vården av mödrar och barn utsätts för omfattande omorganisationer och förändringar som riskerar att medföra fler negativa än positiva effekter. Vi har riktat kritik mot att vårdkedjorna slås sönder och att kontakten mellan basmödravården och den specialiserade mödrahälsovåden riskerar att bli sämre då vårdcentralerna tar över det ansvar som kvinnoklinikerna tidigare haft.

Genom att splittra upp mödravården på vårdcentralerna försvinner dessutom möjligheten till en helhet utifrån ett befolkningsperspektiv. Det betyder att mångåriga utvecklings- och forskningsprojekt därmed kommer att upphöra. Vad detta kommer att innebära i framtiden är idag svårt att säga.

Vi Socialdemokrater hade gärna sett att det hade gjorts en bedömning av hur det väntade remissflödet till kvinnoklinikerna kommer att se ut. Det finns en uppenbar risk att den omfattande omorganisationen, där det nära samarbetet mellan bas- och specialistmödravården splittras upp, kan skapa ett ökat tryck på remissflödet och därmed kostnaderna för kvinnoklinikerna. Kostnader som det inte kommer att finnas täckning för.

För Socialdemokraterna i vårdproduktionsutskottet
Ingrid Lennerwald

Reservation VBP Ärende 12 – Remiss. Organisation för Traumasjukvården i södra sjukvårdsregionen


Vi anser att yttrandet är alltför korthugget och avfärdande och att frågan om traumasjukvårdens framtid blir alltför styvmoderligt behandlad. Det är lätt att dela uppfattningen att utredningen inte för sig själv kan utgöra underlag för mer konkreta beslut kring investeringar och prioriteringar. För detta behövs en mer detaljerad nulägesbeskrivning. Dock ligger det i sakens natur att ett dokument med underrubriken ”övergripande målbild” inte heller har några sådana ambitioner. Ett sådant dokument bör ligga till grund för inriktningsbeslut och fortsatta utredningsuppdrag. Den styrande majoriteten väljer istället att avfärda utredningen som betydelselös. Helt i onödan anser vi, då utredningen rymmer väldigt många politiskt viktiga frågor att ta ställning till.

Frågan om den framtida kompetensförsörjningen och kvalitetsutvecklingen innehåller frågor om hur vi utbildar fler akutläkare, hur vi riggar ett arbetssätt som ger läkare en större prehospital vana, hur vi säkrar en bättre uppföljning och hur forskningen kring traumatologi stärks. Frågan om den framtida organisationen rymmer frågor kring huruvida det ska finnas ett särskilt Traumacentrum, om det verkligen behövs traumakommittéer på varje sjukhus, om vi vill ha en multidisciplinärt sammansatt styrgrupp under regionvårdsnämnden och vilka samordningsmekanismer i övrigt som behövs för att hålla samman kedjan från utlarmning till rehabilitering. Frågan om investeringar rymmer i huvudsak frågor om op-salar och en helikopter, men även CT-kapacitet för extremt överviktiga. Att ett fragmentiserat journalsystem får konsekvenser för patientsäkerhet och behandlingstider är inte ett isolerat problem för traumasjukvården, men traumasjukvården ställer specifika krav på utvecklingen av IT-stödet. Inte heller om detta vill den styrande majoriteten ha en uppfattning.

En rimligare arbetsordning än att bara avfärda utredningen vore att ta ställning till i vilka delar den övergripande målbilden som presenteras är önskvärd, och i vilka delar den inte är det. Därefter kan respektive sjukvårdshuvudman göra egna analyser kring nuläget, vad målbilden innebär för den egna organisationen och vad som är realistiskt att genomföra på kort och lång sikt.

Det handlar om stora värden, mätt i såväl liv och hälsa, som i ekonomiska resurser. Det borde kunna innebära en mindre styvmoderlig behandling av en utredning om traumasjukvårdens framtid.

För Socialdemokraterna i vårdproduktionsberedningen
Ingrid Lennerwald


PA VPB Ärende 13 – Granskning av hälso- och sjukvård på fel nivå (rapport nr 2-2011)

Vi delar i stort de synpunkter som lyfts fram i yttrandet. Vi tror dock att om styrning med patientavgifter ska ha mer än en symbolisk effekt (vilket förvisso ofta är fullt tillräckligt) krävs mer radikala grepp än vad som hittills har varit fallet i Region Skåne. Vi tror också att det redan nu kan vara läge att slå fast att jourersättningen i Hälsoval Skåne är för låg och borde höjas kraftigt. Dagens nivå innebär i princip en subventionering av (privata) enheter som inte vill ta ansvar för sina patienter på jourtid.


I två avseenden anser vi att yttrandet är ofullständigt. I revisionsrapporten lyfts två av Region Skånes pågående arbeten fram som centrala för det fortsatta arbetet.


För det första en ”strategi för öppenvård i rätt vårdform” som tagits fram tillsammans med allmänläkarkonsulterna. Revisorerna konstaterar att ”Vi ser det som angeläget att de insatser som föreslås i slutrapporten från det arbetet prioriteras.” Det verkar faktiskt vara revisorernas mest centrala rekommendation avseende arbetet med gränssnittet mellan primärvård och sjukhusvård. Frågan som lämnas obesvarad i yttrandet är hur den styrande majoriteten ser på de prioriteringar som föreslås i nämnda rapport.


För det andra hänvisas till projektet ”Patientprocess – de mest sjuka äldre” som bedriver statligt finansierat utvecklingsarbete kring att utveckla mer proaktiva arbetssätt i vården av multisjuka äldre. Vi anser att det är otillräckligt att göra frågan om nya arbetssätt i vården multisjuka äldre till endast en fråga om ersättningssystem och incitament för förbättrad kommunikation och konsultation. Det måste också handla om att aktivt ge stöd och resurser till själva processutvecklingen. Det är lätt att hålla med revisionsrapporten i att just detta är ”oerhört angeläget ur humanitär synpunkt”. Frågan som lämnas obesvarad i yttrandet är hur ledningen i regionen ser på den delen av utvecklingsarbetet som inte har med ersättningssystemet i Hälsoval Skåne att göra.

Vi hade också önskat att frågor som triageersättning på sjukhusen, kompetensen i första linjen på akutmottagning och effekterna av jourmottagningarnas nedläggning fick någon form av respons.

För Socialdemokraterna i vårdproduktionsberedningen
Ingrid Lennerwald


/Heidi LL